Senja tredje gången.

Torsdag 14/7

Engenes : mulet lätt dis NW 6 m/s.

Sov som stockar i natt vaknar vid åtta. Lite ljusare ute. Ser mer av bergen än igår. Topparna är dock dolda i gråa molnslöjor. Fixar morgongröten och tankar vatten. En familj kommer ner på bryggan med några väskor. Kollar lite och tänker att de ska ut och fiska. Plötsligt känner jag igen barnen. Det är ju Sigrid och Sondre som vi träffade ihop med Frank Storelv i Tromsö för tio dagar sen. De blir lika förvånade som jag att vi ses igen. Föräldrarna visste ju att de varit ombord på en svensk segelbåt och käkat choklad. Ropar på Eva som också blir glatt förvånad. Det visar sig att de har sommarhus här på Andörja. Idag ska de låna sin morfars båt och fara in till Harstad. Normalt bor de i Hammerfest. Världen är allt bra liten ibland. Får se om vi syns nån mer gång.

Idag verkar vi ha segelbar vind. Vi lägger loss, hissar storen och rullar ut genuan. Målet för dagen får bli Skrolsvik på Senja. Vi får visserligen kryssa dit men med lagom vind är det ok. Det blir bara fyra slag innan vi kan lätta på skoten och halvvinda in till hamnen. 16 sjömil bara gör att vi är framme till lunch. Ont om gästplatser här. Vi lägger till vid en ponton med små båtar. Vi lyckas bara få in halva Amarant längs med bryggan resten sticker ut bakom. Vi får försöka prata med någon om det är ok att ligga här.

Lunchen består av rester från igår. Givetvis fisk sejbiffar. De smakar lika bra idag. En norrman dyker upp på bryggan. Frågar honom om platsen. Han vet att de som har den är i Harstad med båten. Han ringer och kollar med dom om dom kommer tillbaka idag.  Får svar att de är tillbaka i kväll. Han hjälper oss att flytta oss till hans even plats där vi kan ligga över natten. Jätte snällt av honom. Han är gammal fiskare och berättar om hälleflundra fisket här ute.  Det finns ett museum om fisken här i byn.

Vi tar en promenad till den lilla byn. Besöker museumet. På en bild visas en 239 kg och 250 cm stor hälleflundra. En av fiskarna är norrmannens pappa som var med och drog upp den. De största hälleflundrorna kan väga upp till 400kg och bli 4 m långa. De växer nämligen hela livet och kan vara över 50 år gamla. På en av väggarna står det en eskimåsaga som Eva har översatt. Så här går den.

En saga från inuiterna.

Inuiterna, eskimåerna, på Alaskas nordkust, berättade om Havets mor, som bodde på havsbotten. De fruktade henne. När de syndat mot förfädernas seder och bruk, blev hennes hår fullt av smuts och orenheter som drev runt i havet. Hon blev väldigt arg och som straff gömde hon alla fiskar och havsdjur inne i sitt hus. Folk svalt och hade det eländigt.

Det var bara sjömannen som kunde få kontakt med henne. Han trummade sig in i trans, lämnade sin kropp, for ner genom ett hål i isen och uppsökte havets mor.

Medan människorna i iglon bekände och ångrade alla sina synder, fick sjömannen bort all smuts i Havsmoderns hår. Då blev Havets mor åter glad och släppte ut fiskarna, sälarna och valarna så att människorna fick mat igen.

Text översatt från norskan från Kveitemuseet i Skrollsvik.

Bilden är från innuiterna och föreställer havets mor.image.jpeg

Vi besöker också den gamle butik som ligger här. Här var det affär från början på nittonhundratalet och nästan hundra år framöver. Numera är det halvt museum halvt kafe’  och lite försäljning av sekond hand plus lite annat. Vi hittar en perfekt kaffeburk till båten och Eva hittar två norska stickböcker för 15 kr/st.

På vår tur genom byn stoppar vi två som är ute och går och frågar om det finns nån tur stig här. Jo då det finns det. Ca 1 km bort går en stig upp mot en topp på drygt 800 m. Perfekt tycker vi. Får vi skapligt väder  i morgon så ska vi försöka ta oss upp där.

Lugn kväll i båten . Värmaren är på så vi har det varmt och gott. Ute är det 10 gr lite råkallt. Havsfukten i luften gör att kylan liksom tränger igenom kläderna. Tur att vi både kan köra elvärme när ström finns och dieselvärmaren när vi inte har ström. Hittills har vi kört värme alla dagar utom tre. Idag har vi varit ute hela sju veckor och seglar drygt 1800M. Oj vad tiden går tycker inte det var länge sen vi la loss i Göteborg. När vi fixade kvällsmiddagen tog gasolen slut. Tuben var ny när vi åkte. Som tur är har vi en 6 kg tub till med oss så det var bara att skruva loss den tomma och sätta dit den nya.  Den kommer troligtvis räcka tills vi kommer hem om inte så har vi en 2 kg tub i reserv. Avslutar dagen med ett glas rött vin  och hoppas på en fin morgondag.

 

 

Annons

Om amarantmsk

Vi är två seglare som gillar att segla från tidig vår till sen höst. Seglar oftast långt på somrarna. Samtidigt gillar vi att vandra fiska och cykla. perfekt att kombinera med segling.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Senja tredje gången.

  1. Qinoa skriver:

    Hej på er, tack för era skildringar i bloggen. Det där med att ni bara varit utan värmare tre nätter låter tufft. Vi kommer själva inte ihåg hur det var med den saken i fjol då vi seglade i de vattnen. Men att värmaren är en av de viktigaste apparaterna ombord är ett faktum…
    Hälsningar från Qinoa

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s