Tisdag 23/8
Trollhättan : sol svag vind.
Dagen börjar vid halvåtta med en joggingtur runt på stigarna nere vid älven. Brant ner och lika brant upp. Avslutar sen från klaffbron med promenadvägen utmed kanalen. Lite stel och trött i benen blir man också. En skön dusch i det nyrenoverade servicehuset blir en perfekt avslutning på träningspasset. Nu smakar morgongröten ännu godare. Vi kommer iväg lite över nio. Tvärstopp blir det redan vid järnvägsbron. Här måste vi vänta nästan en timme på att en bogserbåt med mudderverk ska komma ner till bron. Sjöfartsverket hade lätt kunnat öppna bron för oss med en enkel knspptryckning. Men inte då. Att måna om fritidsbåtarna som betalar sina 1000 kr för enkelresa verkar inte vara nån prioritet på. Att samtidigt inte svara på anrop i VHF- en verkar nu mera nästan vara en regel. Kanalen borde likställas med vägar där alla fordon behandlas lika.
När väl bron går upp kan vi fortsätta och klara av den sista slussen i Brinkebärskulle och de sista broarna i Vänersborg. Nu är vi tillbaks på vår kära hemsjö Vänern. Det känns alltid speciellt att segla ut på Vänern.
Vi gör ett snabbt stopp och handlar lite mat för några dagar på ICA maxi innan vi hissar segel och styr mot nordost på Vänersborgsviken. Svag vid från ost till en början. Farten blir bara 3 knop. Vi tycker att vi har fått nog av motorgång och bestämmer oss för att segla nu. Vi har ju ingen tidspress på oss nu. Sakta men säkert ökar vinden på och vrider mot sydväst. När vi passerar utanför Hindens rev. Loggar vi stadigt 5.5 knop. Långt bort i fjärran skymtar vi Navens fyr. Här börjar den fina Ekens skärgård. Samtidigt med att solen går ner är vi framme vid fyren. Vilket häröigt kvällsljus det blir.
Vi styr in mellan öarna precis när solen når horisonten i väster. Storseglet drar oss fram i den numera avtagande vinden. Men vad gör det att det går lite saktare när det är så vackert. Tiden får gärna stå still ett tag för att då hinner vi njuta än mer.
Vi har nu tre sjömil kvar att segla innan vi är framme vid bryggan på Mistaudde. Vinden räcker hela vägen och precis innan mörkret lägger sig som ett täcke över öarna så droppar vi i ankaret och lägger fast i bryggan. Eva hämtar snabbt upp en flaska vitt vin ur kylboxen. Nu kan vi sitta och skåla i sittbrunnen och njuta av tystnaden. Vi är nästan hemma och allt har gått bra det känns härligt. Himlen blir allt mörkare och stjärnorna börjar visa sig. En ensam ankarlanterna från en segelbåt för ankar utanför Spikens fiskeläge är det enda ljus vi ser. Vi sitter enstund och njuter innan vi går ner och kojar. Förhoppningsvis får vi en lika fin dag i morgon.
Amarant MSK 